Idag är jag irriterad över
att vi som vågar erkänna att vi INTE vill ha barn och att vi INTE är barnkära blir så ofta illa bemötta av människor som vill ha barn eller som faller för grupptrycket. Många verkar se barnet som en liten gullig skrytpryl och inte människor( speciellt män har jag märkt och läst ) kanske för att de slipper det tyngsta ansvaret i början?
Jag tror att många som snackar skit om vuxna frivilligt barnlösa bara föll för grupptryck , är avundsjuka och ångrar sig !
Ikväll är det tal om att vara social på Olearys ! Ska bli skoj!
Jag tror att du i själva verket inte vill något hellre än att träffa en kille och skaffa barn, men eftersom du inte lyckas med det, låtsas du att ditt ensamma liv är självvalt.
Vem var det som började skriva i sin egen, och kommentera andras, bloggar om hur fel det var när människor som har någon form av kontakt får barn ungefär samtidigt?
Eftersom knappt någon av de personer du nu argumenterar mot ens visste om att du fanns så kan det väl knappast vara nån av de? Kanske var det du? Kanske var det för att du inte klarar av att låta andra människor leva sitt liv och att du inte kan acceptera att det finns människor som lever andra typer av liv.
Eller så är du bara så förbannat avundsjuk på alla de som har allt det som du inte kan få eftersom det inte finns någon kille som kan älska dig.
Jag har haft pojkvänner och jag har dumpat dem ;)
När ett helt gäng skaffar barn under en 1 års period klart det är grupptryck...speciellt när några blir gravida så fort de varit och tittat på kompisens bebis
Åsa, jag kan lära dig några saker...
1) En graviditet är cirka nio månader så de tar lite tid från att man bestämmer sig för att vilja ha barn tills det föds.
2) Det är inte alls ovanligt att det tar ett tag från det att ett par börjar försöka bli gravida som det verkligen tar sig och graviditeten är ett faktum.
Och eftersom de flesta inte skryter högt med hur de försöker så vet man oftast inte att de man känner vill ha barn.
En förklaring till att bekanta får barn ungefär kan vara att oftast umgås man med ganska likasinnade personer och när man är runt trettio och varit tillsammans i 6-10 år är det ju ganska vanligt att man vill ha barn, oavsett om man är ensam i bekantskapskretsen eller inte.
